INFORMATIONSDIGERT. Thora Dardel var en del av det surrande, livfulla, kreativa men också destruktiva bohemlivet runt Montparnasse. Elisabeth Brännström läser en omfattande och kunnig biografi om en tuff och självständig kvinna.
Flickan som reste ensam av Ingemar Lindahl
Albert Bonniers förlag
År 1919 steg den tjugoåriga Thora Klickowström av tåget i Paris. Hon hade rest ensam hela vägen från Stockholm med tåg och båt för att, liksom många andra unga skandinaver, studera konst och skulptur i den franska huvudstaden. Thora, som växte upp i en adlig familj på familjegodset Stafsund på Ekerö, kände sig först ganska malplacerad i den slitna miljön på Montparnasse. Hon hade väntat sig något helt annat. I sin självbiografi Jag for till Paris ( 1941) beskriver hon hur hon för första gången kommer in på den legendariska baren La Rotonde och förskräcks av det som möter henne. I stället för den bekväma, stilfulla lokal hon sett framför sig möts hon av en nergången, inrökt bar med sågspån på golvet och ett ruffigt, blandat klientel bestående av författare, poeter, konstnärer, modeller, prostituerade och vanliga arbetare.
Trots sin initiala förskräckelse fann sig Thora snart till rätta. Hon blev snabbt en del av det surrande, livfulla, kreativa men också destruktiva bohemlivet runt Montparnasse. Livet i Paris skulle lägga grunden för hela hennes kommande liv. Hon var gift med Nils Dardel i fjorton år, började arbeta som reporter, fick sitt porträtt målat av både Dardel och Modigliano och lärde sig fotografera av Man Ray. Det finns nästan ingen av vår tids mest berömda konstnärer som Thora Dardel inte träffade eller umgicks med. Hennes liv i Paris som Dardels fru och självständig skribent framstår mest som en spännande film med Paris som färgstark kuliss i bakgrunden.
I sin biografi över Thora Dardel, Flickan som reste ensam, har poeten, författaren och diplomaten Ingemar Lindahl nu verkligen gått in för sitt ämne. Varje sida är proppad med information om Thora, hennes bakgrund och hennes liv som Nils Dardels fru och som självständig karriärkvinna.
Lindahl inleder med en genomgång av den intressanta släkten Klickowström, en blandad, kosmopolitisk familj, där familjemedlemmarna hade olika religiösa och politiska åskådningar och debatter och gräl inom familjen tillhörde vardagen. Thora fick en relativt fri uppväxt på Stafsund med sin ordentliga mamma Thyra, sin excentriske pappa, professorn och författaren ”Klinckan”, och syskonen Linde och Harald. Ingemar Lindahl citerar ofta ur Thoras dagböcker och man får en bild av en romantisk men tuff ung flicka som kunde skjuta, rida, skriva, dansa och samtidigt vänta på att en ”sagoprins” skulle dyka upp. Thora skriver bra och har ett skarpt iakttagande öga. Det är roligt att ta del av hennes reflektioner kring livet i Sverige och Paris. Utöver det som man kan läsa sig till i dagböckerna lyckas Ingemar Lindahl med att lägga till så pass mycket lokalfärg och namedropping att1920-talets lössläppta Montparnasse går rakt in i läsarens medvetande, så mycket att jag ibland önskar att man kunde boka kulturresor bakåt i tiden.
Thoras liv efter skilsmässan från Dardel, när ett nytt äktenskap går i stöpet och dottern Ingrid dör av sitt långvariga alkoholmissbruk vid fyrtio års ålder, känns betydligt mindre glamoröst. Thora framstår dock även här som en stark kvinna som klarar av att rida ut stormar.
Till dem som intresserar sig för den här perioden kan jag också rekommendera Alice B. Toklas självbiografi av Gertrude Stein; Alberte-serien av Cora Sandel; Kvartett av Jean Rhys; och En fest för livet av Ernest Hemingway.
elisabeth.brannstrom@opulens.se
