Dela:

Bläddra per

Avslöjande om Ingmar Bergman

Anita Haglöf. Foto: Sevda Svensson. (Bilden är beskuren.)

MEMOARER. Anita Haglöf har i sin bok Jag var Ingmar Bergmans hushållerska visat på den andre Bergman — skuggsidan som aldrig syntes i offentligheten eller som ingen annan vittnat om, skriver Lena S Karlsson.

Prenumerera gratis
Facebook
Facebook
Twitter
Visit Us
Instagram
RSS

 

 

Jag var Ingmar Bergmans hushållerska
Av Anita Haglöf i samarbete med Håkan Lagher
Lind & Co

Under det nyligen avslutande Bergmanjubileet tycktes man vända på alla stenar i samtliga media rörande regissörens konstnärskap. Ingmar Bergmans pyramidala och världsvida framgångar som film-, teater- och radioregissör gjorde honom den främste av de alla inom sitt gebit. Under Bergmanåret förekom också fascinerande avslöjanden av Bergmans person, hans relationer med älskarinnor och jasägare. Maktmänniskan Ingmar Bergman skymtade ibland fram som en dissonans i den månghövdade hyllningskören. Sett ur ett klassperspektiv framstår Ingmar Bergman som en klassisk tyrann, som krävde absolut lydnad av de människor han omgav sig med.

Lagom till julhandeln släppte Lind & Co en liten anspråkslös volym, Jag var Ingmar Bergmans hushållerska, innehållande Anita Haglöfs dagböcker och sammanhållande texter av Håkan Lagher. Resultatet ger en delvis annan bild av Ingmar Bergman, den skygge privatmannen och hans intimsfär. Här är han den sörjande änklingen som inte klarar vardagens bestyr, han behöver daglig tillsyn och ömsint omvårdnad samt ovillkorlig lojalitet.

Boken är baserad på de åtta år Anita Haglöf var anställd hos Ingmar Bergman som hushållerska. Hon var anställd som receptionist på Dramaten, ”häxan i växeln” enligt Ingmar Bergman, när de första gången möttes. Hon utbildade sig till zonterapeut och fick som en av sina patienter Ingmar Bergman, som försåg henne med ett rum med egen nyckel. Här grundlades en relation som skulle föra Anita Haglöf dels till Bergmans lägenhet på den adress där August Strindberg bodde, ett hus som kom att demoleras under det stora rivningsraseriet under 70-talet samt till Ingmar Bergmans kungarike på Fårö. Året var 1995 när hon påbörjade sin provanställning, ett arrangemang som skulle leda till åtta års slit som underbetald ”piga”, för att det var på detta sätt som Bergman egentligen såg på Anita Haglöf.

Fortsätt

 

Bergman saknade sin i förtid bortgångna hustru Ingrid. Anita Haglöfs anställning innebar expeditioner till Östermalmshallen för att handla ost och kött, att städa och laga hans middagsmat som serverades med värmda tallrikar och ett stearinljus som skulle placeras på exakt samma sätt kväll efter kväll. Bakom Ingmar Bergmans många regler när det gäller triviala ting som hur man bäddar en säng, sköter skjortor och handlar strumpor anar man kverulans och rigiditet gränsande till monomani. Överallt fann Anita lappar med instruktioner om hur sängar skulle bäddas och kläder vårdas. Eller klagomål om illa tillagade måltider, en kverulans värdig en arvtagare till August Strindberg.

På Fårö gällde samma regler vad gällde städning, matlagning och andra hushållssysslor. Anita tvingades bo i ett ”hemsökt” hus, sju kilometer från det Bergmanska residenset vid Hammars, hon led av isoleringen och bristen på kontakt med vänner. Med åren blev Ingmar Bergman alltmer lynnig och Anita Haglöf alltmer dominerad av hans maktfullkomlighet.

Trots detta finns stunder av gemenskap och ömhet då Anita Haglöf kunde se smärtan och förtvivlan när Ingmar Bergman visade det skräckslagna barnet han bar inom sig och korta ögonblick av värme mellan två ensamma människor.

Håkan Laghers förord samt interfolierande texter beskriver de händelser, uppsättningar och andra arbeten som Ingmar Bergman var igång med vilket ger boken struktur.

Medan åren gick lämnar Ingmar Bergman sin Östermalmslägenhet för en ny tillvaro som ”Fårögubbe”. På dessa villkor kunde Anita Haglöf inte ställa upp — hon drabbas av sjukdom, något som Ingmar Bergman inte tolererar. Han entledigar henne med ett kort telegram där det står att hon skiljs från sig anställning på grund av ”arbetsbrist”.

Anita Haglöf har i sin bok visat på den andre Bergman — skuggsidan som aldrig syntes i offentligheten eller som ingen annan vittnat om. Ett monument som fått många Bergmanexperter att brista ut i berusad panegyrik där Anita Haglöf visar på en annan sida, som kompletterar bilden av människan Ingmar Bergman.

LENA S. KARLSSON

Följ oss eller gilla artikeln:
Prenumerera gratis
Facebook
Facebook
Twitter
Visit Us
Instagram
RSS
Prenumerera gratis
Facebook
Facebook
Twitter
Visit Us
Instagram
RSS