Oersättliga symboler

Konst.
Foto: Arek Socha.

KONSTÅRET. “Det som gjorde henne så viktig förra året var hur hennes konst lyckades transcendera sin ursprungliga betydelse genom att tilldelas en tydlig position i den övergripande kontext som är samtiden. Konstnären var närvarande”, skriver Ida Thunström om Marina Abramovic.

Årets sista vecka brukar präglas av bedömningar av det år som gått. Listor som värderar och avgör vad som varit störst och bäst eller sämst och fulast. Nu placeras skeenden och företeelser i små behändiga lådor, knyts ihop och arkiveras. Vi går vidare. En del nödvändiga förenklingar och det gångna året är överskådligt. Vi har en tendens att, som samhälle, gemensamt utnämna det som är viktigast, det som är bäst. Detta något blir sedan till att stå för allt det som vi läser in, vi lägger en betydelse över det som inte alltid representerar hela sanningen. Det kan därför vara värdefullt att ibland gå tillbaka och rota i gamla lådor.

Andy Warhol är en bra låda. Hela hans konstnärskap (inte bara Brilloboxarna) kan användas i de flesta diskussioner. Men det handlar inte enbart om det han ville säga, utan också om det vi hade behov av att han skulle berätta. Såhär i efterhand, vårt behov av tydliga symboler. Ett konstnärskap blir just så viktigt som vi som betraktare gör det. Vi kan skapa en konstnärsmyt som vi behöver, och sedan klistra på det vi behöver ha sagt. Vi ser Warhols tidsperiod genom Warhols ögon och vice versa. Vår historia i Warhols bilder fram och tillbaka i ett märkligt orsakssammanhang. Bra så. Vi behöver som sagt förenklingar, och vi skaffar oss nya ikoner och symboler hela tiden. Skapar boxar och går vidare.

Ett nytt år alltså, och jag tillåter mig att utvärdera det gångna: Den bästa, viktigaste utställningen i Sverige 2017? The Cleaner, Marina Abramovics retrospektiv på Moderna Museet såklart. Och i Danmark? Abramovic igen, på Louisiana, vilken skulle det annars vara? En massiv utställning av ett mästerligt konstnärskap, pionjär och performancekonstens drottning. Men det är inte därför hon toppar min lista. Det som gjorde henne så viktig förra året var hur hennes konst lyckades transcendera sin ursprungliga betydelse genom att tilldelas en tydlig position i den övergripande kontext som är samtiden. Konstnären var närvarande, hennes varma och personliga självbiografi Gå genom väggar gavs ut av Brombergs förlag, och plötsligt var hon överallt. Hon gav oss en intensiv och öm berättelse, som vi kan spegla och återskapa som en symbol för 2017 och det vi var. Marina Abramovic blev ett fenomen. Och fenomen blir ikoner. Och ikoner berör.

En annan biografi, om dock inte självbiografi, som utgavs 2017 var Walter Isaacsons bok om konstnären (och vetenskapsmannen) Leonardo da Vinci. Denna fullständigt odödliga konsthistoriska person som målat både Mona Lisa och Nattvarden, två av konsthistoriens allra största ikoner.

Det händer då och då, i små steg, att vi omdefinierar det förflutna, och i november 2017 blev Leonardo da Vinci högaktuell. Salvator Mundi, en målning som länge ansetts vara utförd av en av da Vincis lärjungar, har omvärderats. Det har nu fastslagits att den är gjord av mästaren själv. Vi har endast ett tjugotal av da Vincis målningar bevarade, och då är det självklart att det blir dyrt när det dyker upp ett nytt verk. Priset blev svindlande högt, såldes för den högsta summan någonsin på en auktion. Jesusbilden Salvator Mundi är enligt mig en ovanligt vacker målning, men de dryga 450 miljoner dollar den gick för handlar inte bara om dess konstnärliga värde. Vad hade hänt om samlare och konsthandlare världen över inte hade godtagit att målningen är en äkta da Vinci? Om ingen hade budat på verket? Det krävdes ett gemensamt avgörande. Salvator Mundi är som sagt ett enastående konstverk, men det är i första hand faktumet att det nu plötsligt rör sig om en äkta da Vinci som gör att priset känns nästan rimligt.

Jag återvänder till symbolen Warhol, som fortfarande färgar hur vi ser på ett helt årtionde. En passande förenkling. Var sak på sin plats, stänga lådor och gå vidare. Paketet Warhol är en oersättlig symbol. Tydlig och användbar och viktig. Liksom Leonardo da Vinci var för sin tid och kanske nu… efter 2017 års utvärdering… även Marina Abramovic.

IDA THUNSTRÖM
ida.thunstrom@opulens.se

 

 

 

 

 

 

 

Alla artiklar av Ida Thunström

Ida Thunström är konstnär. Vid sidan av sitt konstnärskap har hon regelbundet varit aktiv som konst- och litteraturrecensent och publicerat konstrelaterade texter för olika tidningar, främst kulturmagasin. Ida kommer ursprungligen från Stockholm och är verksam både inom och utanför Sverige.

Det senaste från Konst

0 0kr