Dela:

Bläddra per

Måleri med tempo

Anna Bjerger. Solid/Afloat, 2018. Oil on aluminium, 90×120 cm.

DELAKTIGHET. ”Målningarna ger mig en känsla av tempo, fart, att något händer här precis nu, och att jag som betraktare är på plats, närvarande när det händer”, skriver Maria Johansson om Anna Bjergers utställning på Galleri Magnus Karlsson.

Prenumerera gratis
Facebook
Facebook
Twitter
Visit Us
Instagram
RSS

 

 

Anna Bjerger: Lit.
Galleri Magnus Karlsson
17 november-15 december

Anna Bjerger ställer ut på Galleri Magnus Karlsson. Utställningen pågår fram till den 15 december och hon kallar den Lit. Bjerger är en svensk konstnär som utbildat sig i London där hon tagit en magisterexamen i dekorativ målning. Efter att ha varit verksam som konstnär i London i drygt tio år valde hon att starta ett nytt liv i Sverige och bosatte sig på landsbygden i Västergötland. Hon beskriver förflyttningen som att lämna ett liv med ett fungerande nätverk för att i Sverige försöka bygga upp ett helt nytt sammanhang. Ett modigt projekt som hon med facit i hand lyckats bra med.

Att Bjerger använder sig av gamla fotografier som förlagor är kanske en av anledningarna till att man upplever hennes målningar som utsnitt ur större dramer. Kanske har det också att göra med hennes bakgrund som utbildad i dekorativ målning, ett måleri som närmast utgör ett slags scenografi.

Trots att motiven ofta är mycket enkla, som en tändsticka, ett par skor, en bit kjol anar man en mycket större berättelse ”mellan raderna”. Som att kika genom ett nyckelhål. Det jag ser är intimt och lite hemligt men jag ser aldrig hela bilden, bara anar den. Dramat utspelar sig med ett visst motstånd. Ibland är gränsen hårfin, som att dramat inte helt får kraft att förlösas. Men som regel hamnar berättelserna helt rätt, liksom i en intressant glipa mellan motstånd och flöde.

Fortsätt

 

Förutom ordet ”drama” dyker ett annat ord upp i mitt huvud när jag ser utställningen, ordet ”tempo”. Målningarna ger mig en känsla av tempo, fart, att något händer här precis nu, och att jag som betraktare är på plats, närvarande när det händer. Det tycks vara den mättade koloriten, som också i sig självt innehåller ett slags motstånd mellan dovt och färgglatt, som ger känslan av tempo i bilden, i kombination med snabba, flyktiga penseldrag. Jag vill kalla Anna Bjerger för kolorist.

Hon har gett sin utställning namnet Lit, slang för när något är förhöjt utöver det vanliga. Titeln får mig att associera till ”tänd” eller ”lys upp” något som för mig stämmer överens med upplevelsen av måleriet och de berättelser bilderna förmedlar. Hon får mig att tänka på den tyske konstnären Walter Dahn och regissören Rainer Werner Fassbinder. Men det finns även ett släktskap med svenska målare som Evert Lundkvist, Åke Göransson, Olle Schmidt och Ernst Billgren. Konstnärer som har ett liknande sätt att med färg och ljus skapa dramer i sina målningar. Det blev väldigt många män i den uppräkningen, kom jag på nu.   Skulle jag välja kvinnliga konstnärer att associera Bjergers måleri med väljer jag att gå så långt tillbaka som till Vera Nilssons och Siri Derkerts sätt att arbeta med färg.

MARIA JOHANSSON

Följ oss eller gilla artikeln:
Prenumerera gratis
Facebook
Facebook
Twitter
Visit Us
Instagram
RSS
Prenumerera gratis
Facebook
Facebook
Twitter
Visit Us
Instagram
RSS