KÅSERI. “De var ohälsosamt brunbrända och svalkade sig med Retsina. Livets solnedgång”, skriver Anders Björnsson.
Aten – en stad på fem miljoner i ett land på tio. Man tar sig i sakta mak ner till den gamla järnvägsstationen och den ständigt pågående loppmarknaden för en halvhalt. Massor av färsk frukt och onyttiga saker. Vi köpte en nötknäppare.
Från Hotel Attalos takterrass fångar man hela Akropolis. Där som två åldrande amerikanska par satt, på väg hem efter en två veckors segling i Arkipelagen. De var ohälsosamt brunbrända och svalkade sig med Retsina. Livets solnedgång.
Kommersen i den stora saluhallen är föga livlig under eftermiddagen. Massor av osåld fisk på isbäddarna. Man misstänker att priserna snabbdumpas strax före stängning.
Restaurang Psirri, på en bakgata, har ett erkänt gott kök – det vet vi sedan tidigare, man bör välja säkra ställen. En ung man på vespa, med en stor röd låda på pakethållaren, hämtar matportioner från restaurangen för leverans till boende däromkring. Det blir många hämtningar under en normal måltid. En pensionär som säljer lotter blir serverad vid ett särskilt uppdukat bord utan att behöva betala.
Grekernas pensioner har sänkts tretton gånger på få år.
Frigående hundar i Grekland tycks aldrig vara undernärda, som i Rumänien; inte sällan är de överviktiga.
Hundar och människor. Det är gåtfullt.
Vi tar en bil vid Syntagmaplatsen. ”Parlamentet?”, säger föraren på knagglig engelska – han har en italiensk ekonomexamen och har blivit sparkad från sin bankanställning. ”Ex-parlamentet. Där finns en teater nu. Man visar Ali Baba och de fyrtio rövarna.”
info@opulens.se
