Dela:

Bläddra per

Allt av Helena Lie

En politisk handling i sig

VUXENBLIVANDE. ”Jag fick hem boken innan sommarhettan. Slukade den, blev inte så tagen som hypen föregivit, men gav den ytterligare några läsningar och den växte. Mycket.” Helena Lie har läst norska poeten Ingvild Lothes Varför är jag så ledsen, jag som är så söt.

Dubbelexponerad dikt

MINIMALISM. Den amerikanska poeten Jen Bervins bok Nät utgör ett slags poetiskt palimpsest utifrån Shakespeares sonetter. Helena Lie låter sig imponeras av författarens och översättarens arbete.

Går tonsäkert in i diktens rum

LYRISKT. ”Andkjœr Olsen går tonsäkert in i diktens rum. Hon vecklar ut den med ren, klar stämma, stannar upp och låter den loopa, stramar till, släpper och låter den bölja framåt igen. Precis som ett stycke musik”, skriver Helena Lie.

Den blå besattheten

FÄRGLÄRA. ”Liksom ultramarinpulvret har Blått följande effekt på mig: Den har intagit mig. I alla vrår. Jag känner mig besatt, smittad, nerpudrad på ett sätt jag bara blir sällan”. Helena Lie recenserar Maggie Nelsons prosadiktbok Blått.

Begär runda som persikor

PROSADIKTER. ”Carson går loss i allehanda betraktelser i en genre som eventuellt kan liknas vid hyperkorta essäer. För precis som Schrödingers katt är Carsons litteratur både och samtidigt och jag tror varje läsare själv måste plocka ut det den behöver”, skriver Helena Lie.

Döden i vacker skrud

HYBRIDBOK. ”I den nyss utkomna Om döden, en utsökt formgiven hybridbok mellan text och bild, har de samlat iakttagelser kring döden och döendet från tjugofem konstnärer, författare, poeter, journalister och fotografer,” skriver Helena Lie.

En mästerlig debut

SORG. ”Dikten rör sig över sunkiga områden i Malmö, Köpenhamn, Stockholm och Oslo, expojkvänners lyckade familjer, psykakuten, de ofullgångna vuxna som inte sköter sina uppdrag som föräldrar. Dysfunktionen är ett livsvillkor för diktjaget liksom bristen”, skriver Helena Lie om Familieepos.

Prenumerera gratis
Facebook
Facebook
Twitter
Visit Us
Instagram
RSS