Dela:

Bläddra per

Innehåll från: 1 februari, 2018

Konstkritikens rädsla för sann skönhet

RELATIVISM. Det finns något tvivelaktigt med konstkritiken. För vilka anspråk gör konstkritikern när denne uttalar sig om att ett konstverk är vackert? Ett sanningsanspråk? Eller är det så att man har upphört att tala om sanning i fråga om det som är vackert?

Jag ger mig av men kommer tillbaka

ANTIPOET. ”Om sin likvaka instruerade han före sin bortgång att han ville ha med sig sina fotbollsskor, sin blommiga potta, sina solglasögon och bibeln. Aldrig svarslös, in i det sista respektlös och ironisk”. Anna-Karin Gauding om den chilenske poeten Nicanor Parra.

Extra: Ironichock i svensk press

SKANDALRUBRIKER. Svensk kvällspress borde sluta med sina ironiska blinkningar till läsarna i form av rubriker och vinklar. Ja, det låter verkligen humorlöst, men det sviktande förtroendet för medier är tyvärr inget att skämta om numera.

Subversiv och performativ läsning

BEGÄR. ”Dubbelgångarnas sätt att älska och leva blir en omvänd spegelbild av den heterosexuella matrisens påtvingade begränsningar och förväntningar, på vad kön, sexualiteter, kärlek och intima relationer bör innehålla och representera”. Cecilia Persson recenserar Erika Johanssons debutverk.

Med kameran som verktyg

SYNVINKLAR. ”Erfarenhet kan både förblinda och förtydliga, och det tar kanske ett helt liv att lära sig se saker fritt. Att byta synvinklar både i tanke och blick är ett smidigt sätt att göra livet, och bilderna av det, intressant”, skriver Ida Thunström.

Prenumerera gratis
Facebook
Facebook
Twitter
Visit Us
Instagram
RSS