Dela:

Bläddra per

Innehåll från: januari 2018

Är allt fel och ett slutspel?

ISCENSÄTTNING. ”När man läser den Beckettska protesten förstår man iscensättningens enkelhet. Vad som behövs är ett kalt rum med två små fönster som sitter högt upp. Två soptunnor syns i förgrunden. I mitten sitter den blinde huvudpersonen Hamm i en karmstol”, skriver Percival.

Mycket väsen om att ligga

SPRÅKSYN. ”Men lika mycket visar dessa exempel på en annan språksyn där ord betraktades som någonting mångtydigt, fullt av nyanser och bibetydelser som man kunde använda sig av på ett lekfullt – och ofta subversivt – sätt”, skriver Carl Magnus Juliusson.

Ett laddat förhållande

MÄNSKLIGT. ”Jag är en annan nu är till synes konstlös och bedrägligt enkel; scenografin och musikinslagen är suggestiva; projektioner signerade Helene Berg associerar till rymd och ett hinsides rike bortom döden, det är elegant och effektivt”. Lena S. Karlsson recenserar Björn Runges uppsättning.

Det manliga våldet

ESSÄ. ”Det finns också, trots de extremt närgångna beskrivningarna, en humoristisk distans som när den kombineras med ämnet förstärker känslan av absurditet. I denna bistert humoristiska betraktares blick förlöjligas den våldsamma mannen, och framförallt hans bild av den egna fallosens gudomlighet”, skriver Anna Remmets.

En fröjd för örat

DANSLUST. ”Aynur Dogan är en kurdisk ung sångerska från Turkiet med en självklar plats på stjärnhimlen. Hon sjunger både på kurdiska och turkiska traditionella och egna sånger med en lidelse och självklarhet som är få förunnat”, skriver Lena Torquato Lidén.

Tvetydiga utopier om frihet

VISIONÄR. ”Jag kommer sörja hennes varma respekt inför människans frihetslängtan och drömmar om en bättre tillvaro. Vem skildrar sådana tvetydiga utopier?” undrar Hampus Byström med anledning av författaren Ursula Le Guins bortgång i förra veckan.